Mineral
Wittit
IMA-namn: Wittite
Wittit är ett selenhaltigt bly–vismut-sulfosalt med historisk anknytning till Falun. Mineralidentiteten har IMA-status Q, Questionable: det är inte avgjort om wittit ska räknas som en egen art eller som selenrik cannizzarite. Den metallgrå färgen och bladiga spaltningen löser inte denna kristallkemiska fråga.
- Kemisk formel:
- Pb8
Bi10 (S,Se)23 - Mineralgrupp:
- Bly–vismut-sulfosalter; omstridd artgräns
- Typlokal
- TyplokalFalunSverige
- Färg:
- Blygrått; krämvitt i reflekterat ljus
- Glans:
- Metallglans
- Hårdhet (Mohs):
- 2–2,5
- Densitet (g/cm³)Densitet (g/cm³)beräknad:
- 7,12 (historiskt uppmätt); 6,91
- Kristallsystem:
- Monoklint; komplex sammansatt skiktstruktur
- Transparens:
- Ogenomskinlig
Fler egenskaper
- Kristallsystem:
- Monoklint; komplex sammansatt skiktstruktur
- Transparens:
- Ogenomskinlig
Mineral och grundämnen
Selenets plats i strukturen
Wittit och cannizzarite har samma slags sammansatta skiktstruktur. Studier av italienska material visade en kontinuerlig variation i sammansättning utan någon tydlig kemisk gräns mellan namnen. För en säker artavgränsning behövs kunskap om hur selen och svavel fördelas mellan strukturens olika skikt; en hög total selenhalt är inte ensam tillräcklig.
Falun och senare jämförelsematerial
Mjukt, metallglänsande och spaltbart
Wittit är ogenomskinligt med blygrå färg, svart streck och metallglans. Hårdheten anges till 2–2,5. God spaltning ger ett bladigt utseende. Den äldre uppmätta densiteten är 7,12 g/cm³ och det beräknade referensvärdet 6,91 g/cm³; dessa historiska data är inte en ny bekräftelse av artens självständighet.
En formel med uttrycklig reservation
Den aktuella IMA-listan anger Pb8Bi10(S,Se)23 och behåller Q-statusen. Den äldre formeln Pb3Bi4(S,Se)9 förekommer i referensblad, men är en annan sammansättningsmodell. Namnet wittit förblir användbart i den mineralogiska historien samtidigt som artgränsen är öppen.
Systematik och namn
- IMA-status:
- Q — Questionable
Källor och vidare läsning (5)
- IMA–CNMNC: The New IMA List of Minerals, September 2026
- Stenkartan: låst TL-NAME-1, verifierade svenska namn och internationella identiteter
- Borodaev et al. (2000): Rare sulfosalts from Vulcano, Aeolian Islands, Italy. III. Wittite and cannizzarite. Canadian Mineralogist 38, 23–34
- Handbook of Mineralogy: wittite
- Moëlo et al. (2008): Sulfosalt systematics: a review. Report of the sulfosalt sub-committee of the IMA Commission on Ore Mineralogy. European Journal of Mineralogy 20, 7–46