Turneaurit

Turneaurit bildar prismor upp till omkring 1,5 mm men förekommer oftare massivt. Strecket är vitt och brottet ojämnt. Stark orange fluorescens anges under kortvågigt ultraviolett ljus; viss fosforescens kan förekomma. Den beräknade densiteten 3,63 g/cm³ skiljs från den uppmätta 3,60(5).

Brattforsprovet undersöktes 2017 med enkristalldiffraktion och infrarödspektroskopi. Strukturen är hexagonal med rymdgruppen P63/m. Kolonner av kalciumpolyedrar binds samman av arsenattetraedrar och avgränsar kanaler med ytterligare kalciumlägen och anjoner.

I det analyserade Brattforsprovet motsvarade kanalens anjoner ungefär Cl0,47(OH)0,42F0,11 per formelenhet. Klor var därmed störst bland de tre komponenterna men upptog inte hela anjoninnehållet. Flera delvis besatta anjonlägen behövdes i strukturmodellen. Infrarödspektra gav också information om hydroxylgruppernas vätebindningar.

Långbans turneaurit anges tillsammans med andradit, magnetit och kalcit. Mineralet är även beskrivet från Franklin i New Jersey och Balmat i delstaten New York. Brattforsmaterialet 2017 är ett separat svenskt strukturprov och ska inte förväxlas med provens ursprung i den tidigare Långbansbeskrivningen.

Namnet hedrar geologen Frederick Stewart Turneaure, 1899–1986, verksam vid University of Michigan. Idealformeln skiljer det klorhaltiga ändledet från fluorhaltig svabit och hydroxylhaltig johnbaumite. Brattforsprovet visar att samtliga tre anjoner kan ingå i en naturlig turneauritkristall.