Trolleit

Trolleit uppträder i lamellära eller massiva aggregat som kan nå några centimeter. Två otydliga spaltriktningar och ett jämnt till mussligt brott är beskrivna. Färgen och aggregatformen räcker inte för säker bestämning.

I den monoklina strukturen delar två aluminiumoktaedrar en hel yta. Sådana par binds genom gemensamma hörn till dubbelkedjor längs kristallens c-axel. Fosfattetraedrar förenar kedjorna till ett tredimensionellt nätverk. Ytdelningen medför tydliga förvrängningar av oktaedrarna.

Trolleitens struktur är topologiskt besläktad med lazulitens: fosfatgruppernas orientering och syreatomernas packning kan delvis överlagras. Mineralen har ändå skilda sammansättningar och är självständiga arter. I strukturbestämningen kunde väteatomernas lägen identifieras; författarna föreslog ett system av förgrenade vätebindningar till fosfatgruppernas syre.

Vid Västanå ligger en tunn hematitmalm i kvartsitens undre del, nära gränsen mot vulkaniska bergarter. Därifrån är trolleit, berlinit, augelit och attakolit dokumenterade. Mineraliseringen hör till en geologisk miljö som omvandlats genom metamorfos.

Andra svenska förekomster är Hålsjöberg i Värmland och Hökensås i Västergötland. Förekomstnamnen avser mineralogiska fyndområden och anger inte en viss provpunkts läge.

Namnet hedrar den svenske kemisten Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister. Arten beskrevs 1868. Referensbladet rapporterar hårdhetstalet 8,5. Det tillgängliga underlaget säkerställer inte detta som ett allmänt Mohsvärde för naturliga prov.