Tilasit

Kristaller kan vara jämnt utvecklade, avlånga eller plattade och förekommer även i grupper, små ådror och korniga massor. De kan nå 3,5 cm. Strecket är vitt. God spaltning förekommer, och vissa prov fluorescerar vid kortvågigt ultraviolett ljus. Fluorescensen är ingen egenskap som måste synas hos varje prov.

Strukturbestämningen från 1972 visade ett nära släktskap med titanitens byggnad och angav den icke-centrosymmetriska rymdgruppen Cc. Liknande kristallbyggnad innebär inte samma kemi: tilasitens idealformel är CaMg(AsO4)F.

För material från Nežilovo har även centrosymmetrisk tilasit med rymdgruppen C2/c beskrivits i en senare studie. Monoklin symmetri är gemensam, men de olika rymdgruppsresultaten ska inte slås ihop till en enda säker uppgift om alla förekomster.

I Långban är tilasit beskrivet tillsammans med bland annat manganberzeliit, svabit, allaktit, pyroaurit, hematit, kalcit och baryt. Mineralet namngavs efter bergsmannen och mineralsamlaren Daniel Tilas. Den uppmätta densiteten är 3,77(2) g/cm³; det separata värdet omkring 3,80 är beräknat.

Långbans ursprungliga typmaterial och de senare undersökta proven från andra länder har olika proveniens. Strukturresultaten från en sådan undersökning kan inte användas som en ny kemisk analys eller en exakt lägesbestämning av det svenska materialet.