Svabit

Kristallerna är korta sexkantiga prismor, ibland med flera pyramidformer, och når omkring 5 mm. Mineralet förekommer också massivt. Det är sprött och har otydlig spaltning. Fluorescensen anges som rödorange under långvågigt och gul under kortvågigt ultraviolett ljus.

Strukturen förfinades 2016 med enkristalldiffraktion på svabit från Jakobsbergs gruva. Den kunde beskrivas i rymdgruppen P63/m utan avvikelse från hexagonal symmetri. Ett tidigare rapporterat triklint syntetiskt material med samma idealformel innebär därför inte att naturlig svabit måste vara triklin.

Apatitstrukturen innehåller kolonner av kalciumpolyedrar som binds samman av arsenattetraedrar. I kanalerna finns ytterligare kalciumlägen och anjoner. Jakobsbergsprovet innehöll även bly samt mindre mängder andra substituerande grundämnen; fluor dominerade över hydroxyl och klor i det aktuella anjonläget. Idealformeln beskriver ändledet och inte varje naturligt prov.

Svenska fynd är dokumenterade från Harstigen, Jakobsberg och Långban i Värmland, Kesebol i Dalsland och Ultevisområdet vid Jokkmokk. Mineralet förekommer i kalciumsilikatrika kontaktmetamorfa bergarter. Vid Långban anges diopsid, tilasit, manganberzeliit, bergslagit, hematit, kalcit och baryt som följeslagare.

Namnet hedrar den svenske bergsmannen Anton Svab, 1703–1768. Svabitens fluorhalt skiljer idealändledet från det klorhaltiga kalciumarsenatet turneaurit. Naturliga prov kan innehålla blandningar av fluor, hydroxyl och klor; kemisk analys behövs därför för att bestämma deras fördelning.