Stenhuggarit

Mineralet är mycket sällsynt i Långbans järn–manganfyndighet och har beskrivits från hematitmalm, tillsammans med hematit. Kristallerna kan bli omkring tre millimeter stora. Den skenbart oktaedriska formen ska inte förväxlas med kubisk kristallsymmetri.

Kalcium omges av åtta syreatomer i polyedrar som bildar sicksackkedjor längs c-axeln. Kedjorna binds samman av järn–syrepolyedrar och fyrledade arsenitringar. Antimonets syregrannar ligger på ena sidan av jonen, en geometri som hänger samman med antimonets fria elektronpar.

Kristallerna är genomskinliga till genomlysande och ger ett klart gult streck. Hårdheten är större än 4. Densiteten är uppmätt till 4,63 g/cm³ och beräknad till 4,56 g/cm³. Någon glanstyp anges inte i det granskade referensbladet.

Namnet kommer från det svenska ordet stenhuggare och hedrar mineralogen Brian Harold Mason genom en ordlek med hans efternamn. Stenhuggarit godkändes som mineralart med IMA-numret 1966-037.