Sarkinit

Kristallerna är ofta tjockt tavelformade eller korta prismor och når omkring 4 mm. Även rundade, korniga och massiva aggregat förekommer. Spaltningen är tydlig längs en riktning; brottet varierar från svagt mussligt till ojämnt. Strecket är rosarött till gult.

Sarkinit är monoklin och tätare packad än den ortorombiska polymorfen eveit. Strukturen är besläktad med strukturen hos wagnerite. Manganet upptar både fem- och sexkoordinerade lägen; varje mangancentrum omges alltså av fem eller sex närmaste anjoner.

I en studie 1998 undersöktes kemiskt analyserade enkristaller från Långban med polariserad absorptionsspektroskopi. Sarkinitens absorptionsband kunde hänföras till tvåvärt mangan. Eveitens tydligare gröna och gula färger krävde däremot små mängder trevärt mangan. Det är undersökningens provbundna förklaring till färgskillnaden, inte en färgregel för alla manganmineral.

Sarkinit är dokumenterad från Harstigen nära Persberg, Brattfors, Långban och Sjögruvan nära Grythyttan. De svenska förekomsterna hör till metamorfoserade järn–manganmalmer. Vid Harstigen anges bland annat gediget bly, brandtit, kalcit och baryt; vid Sjögruvan katoptrit, magnetit, jakobsit och tefroit.

Namnet kommer från grekiskans uttryck för köttliknande och anspelar på den röda färgen och fettglansen. Kemiska analyser av de undersökta Långbanskristallerna 1998 låg nära idealets sammansättning, med begränsade substitutioner främst av kalcium och magnesium för mangan.