Rinmanit

Kristallerna når omkring 0,5 mm och har välutvecklad spaltning. Svarta korn blir mörkröda i tunna flisor. Mikrohårdheten mättes med Vickersmetod och 100 grams last. Denna provningsmetod ger inte ett direkt uppmätt Mohstal. Densiteten 5,13(1) g/cm³ är beräknad.

Strukturen är hexagonal och av nolanittyp. Mössbauerspektroskopi bekräftade trevärt järn på oktaedriska platser. IMA-formeln ZnSb5+(Fe3+2Mg)O7(OH) är en halverad skrivning av den idealiska totalsammansättning som användes i originalbeskrivningen, Zn2Sb2Mg2Fe4O14(OH)2. Naturliga analyser innehåller även mindre mängder andra grundämnen.

Rinmanit finns i små ådror och linser i dolomitmarmor och silikatskarn vid zink–blyförekomsten Garpenberg Norra. Tremolit, manganocummingtonit, talk, franklinit, baryt och svabit förekommer tillsammans med mineralet. Namnet hedrar bergsvetenskapsmannen Sven Rinman.

Bildning under ökande metamorfosgrad har föreslagits för en från början svavelfattig, kiselhaltig karbonatbergart anrikad på zink, antimon och järn, vid högt vattenångtryck. Detta är författarnas modell för den undersökta paragenesen; någon allmän temperaturgräns för rinmanit följer inte av den.