Retzian-(Ce)

Mineralet är sällsynt och förekommer i hålrum i porös dolomit tillsammans med jakobsit och pyrokroit. Kristallerna blir omkring en halv millimeter stora och är ofta utdragna längs c-axeln eller tabulära, vanligen i parallella sammanväxningar.

En ny analys av ett fragment av typmaterialet, NMNH145882, låg bakom omdefinitionen 1982. Den svenska retzianen visade sig vara ceriumdominerad. Ett neodymdominerat material från Sterling Hill i USA blev den skilda arten retzian-(Nd). Äldre föreställningar om yttriuminnehållet vilade delvis på indirekta beräkningar, medan omdefinitionen byggde på en kemisk omanalys.

Färgen är mörkt chokladbrun till kastanjebrun, med ljusbrunt streck och glas- till fettglans. Hårdheten är 4. Den uppmätta densiteten 4,15 g/cm³ och den beräknade 4,45 g/cm³ är separata bestämningar. Röntgenpulvermönstret liknar de andra retzianarternas, vilket begränsar nyttan av enbart sådana likheter för artbestämningen.

Namnet hedrar naturforskaren Anders Johan Retzius vid Lunds universitet. Ceriumsuffixet har mineralogisk betydelse: det anger vilken sällsynt jordartsmetall som dominerar i arten och får inte tappas bort när den skiljs från retzian-(La) och retzian-(Nd).