Quenselit

Kalcit, baryt, hausmannit och braunit är dokumenterade följeslagare i Långbans järn–manganfyndighet. Kristallerna är tillplattade och spaltas perfekt parallellt med {001}. De tunna lamellerna är flexibla och mineralet kan vara något formbart.

Strukturbestämningen 1971 gav den monoklina rymdgruppen P2/a och korrigerade en äldre strukturmodell. Förvrängda MnO6-oktaedrar bildar skikt av brucittyp. Mellan dem ligger kedjor av PbO(OH)3-pyramider som upprepas genom kristallstrukturen. Svaga vätebindningar mellan dessa byggdelar föreslogs; de var en tolkning av modellen.

Hårdheten är 2,5 och den uppmätta densiteten 6,84 g/cm³. Tunna kanter kan vara genomlysande; i genomfallande ljus är färgen djupt brun. Den beräknade densiteten 7,133 g/cm³ är ett separat värde och inte slutpunkten på ett uppmätt variationsintervall.

Mineralet har fått sitt namn efter den svenske geologen och mineralogen Percy Dudgeon Quensel. Idealformeln innehåller tvåvärt bly och trevärt mangan samt hydroxyl.