Pyrobelonit

Kristallerna är utdragna prismor eller nålar, ibland böjda, och kan bli upp till 1 cm. Även massiva partier och små ådror förekommer. Mineralet är sprött med mussligt brott och gulorange till rödaktig streckfärg.

Mangan omges av fyra syreatomer och två hydroxylgrupper i oktaedrar som delar kanter och bildar oändliga kedjor. Förvrängda vanadattetraedrar binder ihop kedjorna till ett tätt ramverk. Blyjonerna upptar hålrummen och har tre närmare och fyra mer avlägsna grannar.

Strukturen förfinades 2001 i rymdgruppen Pnma. Kedjorna löper längs b-axeln i denna cellsättning. Skillnaden mellan pyrobelonit och descloizite ligger framför allt i att tvåvärt mangan ersätter zink.

Pyrobelonit förekommer typiskt i metamorfoserade järn–manganförekomster. I Långban finns det tillsammans med hausmannit, manganit, pyrokroit, baryt och kalcit. Förekomster utanför Sverige har andra mineralassociationer och ska inte läsas som en gemensam paragenes.

Namnet är bildat av grekiska ord för eld och nål och syftar på färgen och kristallformen. Arten är upptagen som ett äldre godtaget mineral i IMA-listan, med den ursprungliga beskrivningen daterad 1919.

I reflekterat ljus är pyrobelonit grått med röda eller orange inre reflexer. Hårdheten är 3,5. Kombinationen av färg, densitet och form ger ledtrådar, medan strukturstudierna skiljer den kemiskt bestämda arten från utseendemässigt liknande mineral.