Pyroaurit

I idealformeln Mg6Fe3+2(OH)16(CO3)·4H2O är järnet trevärt. Magnesium och järn sitter i brucitliknande skikt. Karbonatjoner mellan skikten balanserar laddningen, medan vattenmolekyler bidrar med vätebindningar. Den vanliga 3R-polytypen har trigonal symmetri.

Äldre litteratur behandlade sjögrenit som en egen art. IMA:s nomenklaturrevision 2012 förde i stället sjögrenit till pyroaurit som 2H-polytyp. Skillnaden gäller hur skikten staplas, inte en ny idealsammansättning.

Pyroaurit förekommer i lågtempererade hydrotermala gångar, i serpentinit och ofioliter samt som vittringsprodukt. Mineralsällskapet kan omfatta kalcit, magnesit, dolomit, brucit och talk; associationerna varierar mellan förekomsterna.

Plattorna spaltar perfekt längs basplanet och är böjliga men inte elastiska. Hårdheten är 2,5. Genomskinlighet, färg och glans räcker inte för att avgöra polytypen, som bestäms genom kristallografisk undersökning. Namnet anspelar på den gyllengula färg som utvecklas vid upphettning.