Potassic-richterite

Typmaterialets etikett anger Pajsbergs järn- och mangangruvor. Den skiljer inte säkert mellan Stora Pajsberg och Harstigen, även om bergartens utseende bäst motsvarar Stora Pajsberg. Exakt gruva är alltså osäker. Mineralet förekommer med flogopit, tefroit, jakobsit och mindre mängder oxyplumboroméite.

Strukturen är monoklin, C2/m. Typmaterialet har hydroxyl som dominerande anjon framför fluor; den fluor-dominerade arten potassic-fluoro-richterite är separat. Spektroskopi och strukturförfining kompletterar kemiska analyser när likartade amfiboler ska skiljas åt.

Kristallerna är vanligen 1–2 millimeter och når undantagsvis 4 millimeter. De har glasglans, perfekt spaltning på {110} och hårdhet motsvarande 5–6 på Mohs skala. Densiteten kunde inte mätas på grund av inneslutningar: 3,075 g/cm³ gäller idealformeln och 3,070 g/cm³ den analyserade sammansättningen, båda beräknade värden.

Skarnet har tolkats ha bildats vid metamorfosens högsta grad, med låg aktivitet av kiseldioxid och aluminiumoxid samt förhållandevis hög syrefugacitet. Denna tolkning gäller det undersökta skarnet och innebär inte att alla förekomster har samma bildningshistoria.