Pinakiolit

Mineralet är sällsynt i bandad, kornig dolomit i Långbans järn–manganfyndighet. Hausmannit, tefroit, berzeliit, manganophyllite, dolomit och kalcit är dokumenterade följeslagare. Kristallerna kan vara rektangulära plattor upp till två centimeter eller böjda prismor. Kontakt- och korsformiga tvillingar förekommer.

En antimonrik kristall från Långban studerades med enkristalldiffraktion 1990. Den monoklina modellen i C2/m byggde på de icke-diffusa reflexerna och beskrev en idealiserad ordning. Kedjor av starkt förvrängda manganoktaedrar sammanföll med utdragen oordning i närliggande metallpositioner. Provets antimonhalt är en analyserad sammansättning, inte en ny generell idealformel.

Hårdheten är 6 och den uppmätta densiteten 3,88 g/cm³. Beräknade värden varierar mellan 3,79 och 4,09 g/cm³. Glansen kan vara metallisk, starkt glänsande eller pärlemorartad. I genomfallande ljus blir färgen djupt rödbrun.

Namnet kommer från grekiskans ord för en liten tavla och syftar på kristallformen. Den plattlika gestalten och den pseudoortorombiska formen ändrar inte att kristallsystemet är monoklint.