Petalit

Petalit kristalliserar monoklint och förekommer ofta som spaltbara, bladiga eller massiva partier. Mineralet är sprött och har vit streckfärg. Den perfekta spaltningen ger ibland pärlemorliknande ytor; andra ytor har glasglans. Färgen ensam är svag vägledning i en ljus pegmatit.

Jämfört med spodumen innehåller idealformeln mer kisel i förhållande till litium och aluminium. Den uppmätta densiteten är också lägre: petalit ligger kring 2,42 g/cm³. Kemisk analys och kristallografisk bestämning kan skilja arterna när makroskopiska kännetecken inte räcker.

Petalit hör hemma i litiumrika granitpegmatiter. Kvarts, albit, mikroklin, turmalin och andra litiummineral finns i dess dokumenterade associationskrets. Sällskapsmineralen behöver inte alla finnas i ett och samma prov.

SGU beskriver delvis omvandlad petalit i Varuträsk. Vid den så kallade squi-omvandlingen ersätts petalit av en sammanväxning av spodumen och kvarts. Petalitens idealformel kan uttryckas som summan av spodumen och två SiO2, vilket förklarar varför dessa mineral kan bilda ett sammansatt omvandlingsaggregat.

SGU beskriver två litiumförande pegmatitgångar vid Nyköpingsgruvan på Utö. Petalit ligger främst i gångarnas inre delar, medan spodumen huvudsakligen förekommer närmare kontakterna. På SGU:s gruvkarta över Varuträsk anges petalit, spodumen och amblygonit som litiummineral i fyndigheten.

Johan August Arfwedson analyserade Utöpetalit i Berzelius miljö och påvisade 1817 ett nytt alkaliskt ämne. Det var upptäckten av litium i en förening, inte framställning av ren metall. SGU redovisar också historisk utvinning av petalit i Varuträsk; de äldre gruvuppgifterna anger inte dagens reserver.