Perit

Kristallerna blir omkring en halv millimeter stora och har plattig form. En måttligt utvecklad spaltning är beskriven. De höga brytningsindexen, över 2,4, hör till mineralets optiska egenskaper, men färg och glans kan inte ensamma skilja perit från andra gula sekundärmineral.

Formeln PbBiO2Cl anger bly, vismut, syre och klor. Perit hör därmed till oxihaliderna. Det svenska materialet beskrevs med ortorombisk symmetri, även om kristallformen är pseudotetragonal, det vill säga liknar en tetragonal form. En senare australiensisk undersökning rapporterade tetragonal symmetri; alla uppgifter om perit avser därför inte samma strukturbeskrivning.

Vid Långban sitter perit i sprickor i skarn inom den metamorfa järn- och manganförekomsten. Hausmannit och kalcit är dokumenterade följeslagare. På andra håll har mineralet påträffats i oxiderade, vismuthaltiga basmetallförekomster.

Brom- och jodhaltiga föreningar besläktade med perit har framställts i laboratoriet och fått sina strukturer bestämda. Halogenval och metallernas koordinering påverkar strukturen hos dessa oxihalider. Dessa syntetiska ämnen är kemiskt andra föreningar än den klorhaltiga naturperiten; deras optiska mätvärden kan inte direkt tillskrivas mineralet.

Perit har fått sitt namn efter Per Adolf Geijer, malmgeolog vid Sveriges geologiska undersökning. Gillbergs beskrivning publicerades 1960. IMA:s godkännande anges som 1962 genom särskilt förfarande; publiceringsår och godkännandebeslut är olika uppgifter.