Oenit

Aggregaten når omkring 300 mikrometer. Allargentum, vismut, bornit, breithauptit, gudmundit, nisbit och tetraedrit förekommer tillsammans med oeniten i originalmaterialet. Den lilla kornstorleken och likheten med andra metallglänsande malmmineral gör en säker bestämning beroende av mineralkemiska och kristallografiska data.

Åttio elektronmikrosondanalyser av sex prov visade en sammanhängande sammansättningsvariation mot järn- och nickelrikare material. Ett jämnare, kopparkisrikt prov valdes som representativt och analyserades på 21 punkter. Det järnrika material där järn överstiger kobolt behandlades som en separat, namnlös medlem. Det är inte säkert att detta järndominerade material tillhör oenit.

Det silvervita mineralet har grå streckfärg och ojämnt brott. I polariserat reflekterat ljus framträder anisotropi med rödbruna och purpurfärgade nyanser. Mohshårdheten är inte bestämd i originalunderlaget; den redovisade Vickersmikrohårdheten är en annan mätmetod.

Oenit är uppkallat efter Ing Soen Oen, 1928–1996, för hans insatser inom malmgeologi och mineralogi. Typmaterial förvaras vid Geological Institute, University of Amsterdam, och Institute of Earth Sciences, Free University of Amsterdam.