Muonionalustaite

Det beskrivna meteorfragmentet grävdes upp nordost om Kitkiöjärvi i Pajalaområdet. Taenit, goethit, maghemit, amorfa järn–nickeloxyhydroxider och jordpartiklar förekommer tillsammans med mineralet. Kristallerna är platta, listformiga och omkring fem mikrometer långa. De växer ihop till aggregat och tunna skorpor.

Strukturen förfinades från pulverröntgendata i rymdgruppen C2/m. Den är isostrukturell med tidigare framställda nickel- och magnesiumföreningar. Ramanspektrumets starka band vid 3624, 3612, 3571 och 3507 cm⁻¹ hör till hydroxidgruppernas O–H-sträckningsvibrationer. Densiteten är beräknad; någon uppmätt Mohshårdhet eller glansuppgift finns inte i det åtkomliga originalabstractet.

Museums Victoria har senare identifierat samma mineral i gröna fläckar på vittrade fragment av Cranbournemeteoriterna. Identifikationen byggde på ett överensstämmande pulverröntgenmönster samt elektronmikroskopi och kemisk kontroll. Det är en separat australisk förekomst. Fyndet innebär inte att de associerade mineralen eller de exakta bildningsbetingelserna är desamma som vid den svenska typlokalen.

Namnet kommer från Muonionalustameteoriten. Typmaterialet förvaras vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm under GEO-NRM 20050144 och 20050145.