Monimolite

Q-statusen anger att en uppgiven mineralart är otillräckligt karakteriserad och kan vara tvivelaktig. Monimolites kemiska och strukturella avgränsning är därför inte slutligt klarlagd. Formeln i IMA-listan garanterar inte att alla äldre prov med detta namn motsvarar samma art eller har idealisk sammansättning.

Hålenius och Bosi undersökte ett prov ur Igelströms historiska monimolitesamling vid Naturhistoriska riksmuseet. Prov g22779 passade den äldre beskrivningen bäst och identifierades som oxyplumboroméite. Författarna saknade däremot dokumentation som visar att just detta var det prov som den ursprungliga beskrivningen byggde på. De föreslog att namnet monimolite skulle underkännas; den aktuella IMA-listan behåller fortfarande Q-status.

Äldre beskrivningar anger kubiska kristaller, ofta oktaedrar, och ett brett intervall av gula, grågröna och bruna färger. Monimolite uppges sitta i kalcitgångar i Harstigens järn–manganförekomst tillsammans med tefroit och kalcit. De äldre hårdhets- och densitetsuppgifterna beskriver material under detta namn; de utgör inte en ny bestämning av en entydigt avgränsad mineralart.

Namnet kommer enligt den äldre referenslitteraturen från grekiskans ord för beständig och anspelar på att materialet är svårt att sönderdela kemiskt.