Melanotekit

Melanotekit förekommer ofta massivt, men kan också bilda små klot. Det mörka handprovet ger grönaktigt grå streckfärg. I tunnslip är mineralet mörkgrönt och kan växla mellan flaskgrönt och rödbrunt när orienteringen ändras.

Två kiseltetraedrar delar en syreatom och bildar en Si2O7-grupp. I strukturen hos kentrolite och melanotekit binds dessa grupper samman med kedjor av kantdelande oktaedrar. Järn och mangan kan ersätta varandra, medan bly upptar större, asymmetriska omgivningar.

En strukturbestämning 1991 använde ett manganrikt blandled från Långban och gav en medelstruktur i Pbcn. Den sammansättningen är inte identisk med rent melanotekit. Senare försök på syntetiskt melanotekit har också gett Pbcn, medan äldre strukturmodeller använde C2221.

Melanotekit finns i Långbans metamorfoserade järn–manganförekomst, där gediget bly, magnetit och granat anges som följeslagare. Även Jakobsberg och Pajsberg i Värmland är dokumenterade svenska fyndplatser.

Gustaf Lindström beskrev det svarta mineralet från Långban 1880 och knöt det till kentrolite som järnanalog. Namnet anspelar på svart glas; den mörka glasliknande smältan hör till den äldre blåsrörsundersökningen.

I laboratoriearbetet 2008 framställdes melanotekitkristaller ur smälta vid 850 °C. Det är en försöksbetingelse och anger inte vid vilken temperatur melanotekiten i Långban bildades. Studien skiljer också melanotekit från en separat syntetisk aluminiumanalog.