Manganohörnesit

De nålformiga kristallerna är tillplattade efter {010} och samlas i radiella, stjärnlika aggregat upp till ungefär fem millimeter. Spaltningen är perfekt efter {010}. Mineralet är mycket mjukt och har perfekt spaltning. De ljusa färgerna räcker inte för en säker mineralbestämning.

Idealformeln innehåller tvåvärt mangan och åtta vattenmolekyler. Långbanmaterialet innehöll också betydande magnesium. Den äldre analysen behövde korrigeras för inblandad rodokrosit; även den rapporterade uppmätta densiteten avsåg orent material och ska därför inte jämställas med en noggrann bestämning på ren manganändled.

Manganohörnesit uppträder i sprickgångar i skarn från Långbans metamorfoserade järn–manganmalm. Rodokrosit, synadelfit och kvarts anges som svenska associationer. En studie av Långbans sena mineralisering placerar manganohörnesit tillsammans med synadelfit och eveit bland de vattenhaltiga, successivt senare arterna.

Namnet syftar på manganinnehållet och släktskapet med hörnesit. Den aktuella nomenklaturen registrerar ett namnbyte 2007. Monoklin symmetri är beskriven, men rymdgruppen var preliminär redan i det samtida referatet från 1954. Gabrielsons originalbeskrivning är inte fulltextkontrollerad; det tillgängliga originalreferatet återger analysen och de första röntgenresultaten.