Manganipargasit

Kristallerna blir omkring en millimeter stora och har perfekt spaltning efter {110}. De växer runt talrika hausmannitkristaller. Inneslutningarna visar att amfibolen bildades efter manganoxiden. I tunnslip skiftar färgen svagt med kristallernas orientering.

Namnet avser en pargasitbesläktad art där mangan dominerar bland de trevärda katjonerna i strukturens C-positioner. Magnesium är samtidigt den vanligaste C-katjonen totalt. Det analyserade typmaterialet innehåller även mindre mängder bly, järn och kalium, medan idealformeln beskriver mineralartens renodlade sammansättning.

Typmaterialets värdbergart är en silikatförande, kalcitdominerad karbonatbergart med hausmannit och manganhaltig flogopit. Forsteritkorn kan vara korroderade och innehålla braunit. Arsenathaltig apatit, kentrolit och hedyfan förekommer i mindre mängder. Karbonatgrundmassan har omkristalliserats under regional metamorfos.

Manganrika amfiboler från Långban beskrevs tidigare under namnet tibergit och senare som pargasit. Den moderna amfibolnomenklaturen gjorde det möjligt att avgränsa manganipargasit som egen art. Förslaget IMA 2018-151 godkändes i början av 2019. Holotypen bevaras på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.