Magnussonit

Mineralet bildar finkorniga beläggningar, sprickfyllnader och korniga till massiva aggregat. Strecket är vitt och brottet mussligt. Namnet hedrar geologen Nils Harald Magnusson och hans arbete med Långbans mineralförekomst.

En ny strukturbestämning 2022 på Långbansmaterial bekräftade den kubiska strukturen med rymdgruppen Ia3d. Manganpolyedrar och triangulära arsenitpyramider bygger upp täta skikt. Kanaler längs kristallriktningen [111] innehåller flera av strukturens oordnade eller delvis besatta lägen.

I 2022 års modell pekar sex arsenitgruppers fria elektronpar mot ett manganläge i kanalen. När läget är besatt tolkas manganet som envärt och ett kluster med arton bindningsrelaterade elektroner bildas. Kanalerna innehåller även vatten och klor; hydroxylgrupper ingår inte i den föreslagna strukturmodellen.

Långbans magnussonit förekommer i en omvandlad järn–manganmalm tillsammans med bland annat dolomit, hausmannit, hematit, kalcit, trigonit och dixenit. Ett magnussonitliknande material från Brattfors behandlades separat 1984: det var tetragonalt, förblev namnlöst och hade en provisorisk sammansättning. Det materialet kan inte utan vidare likställas med den kubiska arten.

Äldre analyser gav en hydroxylhaltig formel, medan 2022 års strukturmodell fördelar vatten, klor och vakanser över kanallägena. Dessa tolkningar gäller olika undersökningar och kan inte ersätta varandra genom ett enkelt byte av formel. Undersökningen 1984 skilde också uppmätta densiteter omkring 4,3 från beräknade 4,60–4,62 g/cm³ och diskuterade provkvalitetens betydelse.