Mineral
Magnetoplumbit
IMA-namn: Magnetoplumbite
Magnetoplumbit är en starkt magnetisk bly- och järnoxid, först beskriven från Långban. Den kan bilda gråsvarta kristaller eller korniga massor i järn–manganskarn. Blyets stora atomplatser och de järnrika byggstenarna ger mineralet en karakteristisk hexaferritstruktur.
- Kemisk formel:
- Pb
Fe3+12 O19 - Mineralgrupp:
- Oxid; magnetoplumbitgruppen
- Typlokal
- TyplokalLångbanSverige
- Färg:
- Gråsvart
- Glans:
- Metallglans
- Hårdhet (Mohs):
- 6
- Densitet (g/cm³)Densitet (g/cm³)uppmätt:
- 5,517
- Kristallsystem:
- Hexagonalt
- Transparens:
- Opak
Fler egenskaper
- Kristallsystem:
- Hexagonalt
- Transparens:
- Opak
Mineral och grundämnen
Byggstenar i en hexaferrit
Idealformeln är PbFe3+12O19. Strukturen är hexagonal och byggs av växlande block, varav vissa liknar spinellens. Bly och järn upptar olika kristallografiska platser. IMA:s nomenklatur från 2020 delar gruppen efter det dominerande ämnet på de stora atomplatserna.
Naturlig magnetoplumbit kan också innehålla mangan och titan. Hårdheten anges till 6 och den uppmätta densiteten till 5,517 g/cm³. Dessa provuppgifter ska skiljas från beräknade densiteter för syntetiskt, idealiserat material.
Svenska skarn och namnets historia
I Sverige är mineralet dokumenterat från Långban, Harstigen och Jakobsberg i Värmland. Bland associerade mineral finns hematit, jakobsit, braunit, pyrofanit, kalcit och andradit. Mineralet är ogenomskinligt, har metallglans och mörkbrunt streck.
Aminoff beskrev magnetoplumbit 1925 från Långban. Namnet syftar på magnetismen och blyet, plumbum. Strukturellt närbesläktade syntetiska ferriter används som permanentmagnetiska material; det innebär inte att naturlig magnetoplumbit utgör deras industriella råvara.
Systematik och namn
- IMA-status:
- Rd — Redefined