Magnesiohögbomit-2N2S

Ruoutevarematerialet bildar ofta tavlor med tydlig basyta. Mineralet är sprött, har mussligt brott och visar basal spaltning. Svag magnetism påvisades vid separationsförsök. Svarta korn kan vara svåra att skilja från de medföljande malmmineralen enbart med lupp.

Namndelen 2N2S anger två nolanitmoduler och två spinellmoduler i den upprepade staplingen. Prefixet magnesio syftar på att magnesiumkomponenten dominerar i spinellmodulen. Den moderna indelningen skiljer sådana kombinationer åt som egna mineralarter; det äldre högbomitnamnet omfattade flera sammansättningar och staplingsföljder.

Gavelins material kommer från silikatfria eller silikatfattiga järnmalmer. Magnetit och ilmenit är de dominerande följeslagarna, tillsammans med bland annat korund och den järnrika spinell som då kallades pleonast. Associationen gäller det undersökta Ruoutevarematerialet.

Mineralet upptäcktes vid mikroskopisk undersökning av prover insamlade 1900–1901 och studerades vidare med nytt material från 1909. Gavelin uppkallade högbomiten efter geologen Arvid Gustaf Högbom. Den senare nomenklaturen knöt det ursprungliga materialet till magnesiohögbomit-2N2S.