Langhofit

IMA-namn: Langhofite

Langhofit är ett bly- och volframmineral från Långban. De färglösa till vita kristallerna sitter i små hålrum i hematit- och pyroxenförande skarn. Mineralet innehåller hydroxylgrupper och har idealformeln Pb2(OH)[WO4(OH)].

Kemisk formel:

Pb₂(OH)[WO₄(OH)]

Mineralgrupp:

Hydroxylhaltigt blyvolframat

Typlokal

TyplokalLångbanSverige

Kristaller och spaltning

Kristallerna når 4 mm, är långsträckta och räfflade längs sin längdriktning. De har diamantglans, vit streckfärg och perfekt spaltning i två riktningar. Densiteten kunde inte mätas; 7,95(1) g/cm³ är beräknat ur idealformeln och kristalldata.

Mikrohårdhetsmätningar gav Vickersvärden på 130–192, motsvarande ungefär 2,5–3 på Mohs skala. Mineralet är sprött; dess höga beräknade betyder inte att densiteten kunde mätas på de ömtåliga kristallerna.

Kedjor, skikt och hydroxylgrupper

Strukturen är triklin. Kraftigt förvrängda volfram–syreoktaedrar bildar par, som länkas till kedjor med blyhaltiga byggstenar. Skikten hålls samman av svagare bindningar, vilket förklarar den goda spaltningen. Hydroxylgrupperna påvisades med vibrationsspektroskopi.

Fynd och bildning i Långban

Typstycket samlades år 2000 på en äldre varphög nära sjön Långban. I hålrummet finns baryt och kalcit samt mindre mängder fluorapatit, mimetit och sulfider. Namnet hedrar mineralintendenten Jörgen Langhof, som samlade fyndet.

Författarna tolkar bildningen som senare än den högsta metamorfosen och uppskattar ett möjligt temperaturintervall på 200–400 °C. Intervallet är en geologisk tolkning, inte en direkt temperaturmätning på mineralet.

Mineral och grundämnen

Förekommer tillsammans med

Ingående grundämnen

Kristaller och spaltning

Kedjor, skikt och hydroxylgrupper

Fynd och bildning i Långban