Ferro-papikeit

Kornen är ungefär 0,4–3 millimeter stora och blekt bruna. De har den tydliga spaltning som är typisk för ortorombiska amfiboler och är spröda med flisigt brott.

Ett bra prov kan därför kännas igen som amfibol, men inte som just ferro-papikeit. Artgränsen bestäms av hur järn, aluminium, natrium och kisel är fördelade inne i kristallen.

Storleken på de studerade kornen, ungefär 0,4–3 millimeter, gör att spaltning och färg kan observeras utan mikroskop. De egenskaperna räcker däremot bara till gruppnivå; den exakta järn- och aluminiumfördelningen kräver analys.

Ferro-papikeiten kommer från en medelgradigt metamorfoserad felsisk vulkanisk bergart i Nordmarksområdet. Liknande natriumrika amfiboler från västra Bergslagen hade studerats långt före artbeskrivningen, men den moderna analysen gjorde det möjligt att placera just detta material i dagens system för amfibolarter.

I typförekomsten finns bland annat kvarts, biotit och kloritgruppsmineral tillsammans med ferro-papikeiten.

I namnet markerar *ferro-* att järn dominerar i den del av sammansättningen som skiljer arten från närstående papikeit. Rotnamnet papikeit hedrar mineralogen James J. Papike.

Artbestämningen kräver att kristallstruktur och kemisk sammansättning undersöks tillsammans.