Erssonit

Kristallerna kan bli omkring en halv millimeter breda men bara ungefär tio mikrometer tjocka. De är därför mer som mycket tunna fjäll än som kraftiga kristaller. Separata kristaller kan böjas utan att fjädra tillbaka, och de har en mycket tydlig glimmerliknande spaltning parallellt med plattorna.

Böjligheten är en konkret egenskap hos bekräftade kristaller men bör inte användas som bestämningsprov på ett sällsynt samlarobjekt. Kristallerna är små, och säker artbestämning kräver analys.

Erssonit förekommer i hålrum i magnetitförande dolomitbergart tillsammans med bland annat kalcit, dolomit, flogopit, krysotil, pyroaurit och norbergit. Forskarna beskriver assemblaget som sent och lågtempererat jämfört med den äldre malm- och skarnbildningen.

Det betyder att mineralet hör till en senare fas i bergartens historia: efter de stora geologiska processerna kunde nya mineral ändå växa i öppna hålrum när kemiska lösningar cirkulerade genom berget.

Namnet hedrar Anders Ersson, svensk amatörmineralog. Det passar Långbans långa tradition väl: platsens mineralogi har inte bara byggts upp av universitet och museer, utan också av samlare och lokalkunniga som uppmärksammat ovanliga prov.