Ericssonit

I typmaterialet sitter ericssonit i ett finkornigt, manganrikt skarn med bland annat tefroit, rodonit och manganhaltig ägirin. Där förekommer också mineral som hedyfan, andradit, hausmannit, långbanit och richterit.

Ericssonitens mörka färg och relativt höga densitet kan ge en ledtråd, men flera mineral i samma miljö är mörka och täta. Den exakta arten bestäms därför inte säkert på utseendet ensam.

Kristallkemiskt tillhör mineralet ericssonitgruppen. Det är ett bariumförande silikat där mangan och järn ingår i strukturen, vilket skiljer det från många av de vanligare silikaten i en bergart.

Skarn är en reaktionsbergart där nya silikatmineral har bildats när berggrunden förändrats kemiskt. I Långban ger den processen ett mycket varierat mineralsällskap, vilket är en viktig anledning till att mörka korn måste bestämmas i sitt lokala sammanhang.

Mineralet är uppkallat efter den svensk-amerikanske ingenjören och uppfinnaren John Ericsson, som föddes vid Långbanshyttan 1803.

Ericsson arbetade senare med bland annat motorer, propellrar och örlogsfartyg och är internationellt känd för pansarskeppet *USS Monitor*. Mineralnamnet är därför mer lokalt än det först kan verka: personen som hedras föddes i samma gruvmiljö som senare blev ericssonitens typlokal.

Det gör ericssonit till en ovanlig länk mellan två historier från Långban — den geologiska berättelsen om manganrika skarn och den teknikhistoriska berättelsen om en ingenjör som växte upp i gruvsamhället.