Celsian

Celsian är vanligen färglös, vit eller gulaktig och har glasglans. Hårdheten ligger ungefär i samma område som hos många andra fältspater, så utseendet i handprov räcker inte långt för säker bestämning. Den högre densiteten kan däremot vara en ledtråd när ett prov redan misstänks innehålla celsian.

Bariumet förändrar inte bara vikten. Det ingår i själva kristallstrukturen på den plats där andra fältspater kan ha exempelvis kalium, natrium eller kalcium. För att avgöra att ett ljust fältspat verkligen är celsian behövs därför i praktiken kemisk eller mineralogisk analys.

Samma kemiska sammansättning som celsian kan ordnas på andra sätt i kristallen. Paracelsian och hexacelsian är så kallade polymorfer: mineral med samma övergripande kemi men olika kristallstruktur.

Mineralarten bestäms både av den kemiska sammansättningen och av atomernas ordning.

Hjalmar Sjögren beskrev celsian 1895 från Jakobsbergs gruva och uppkallade mineralet efter Anders Celsius. Typlokalen ligger i Nordmarks malmtrakt i Filipstads kommun.

Mineralet är uppkallat efter samma Anders Celsius som förknippas med temperaturskalan. Celsianens egen historia är däremot helt mineralogisk — ett bariumfältspat från en av Bergslagens klassiska mangan- och järnmineraliseringar.