Mineral
Karyopilit
IMA-namn: Caryopilite
Karyopilit är ett manganrikt, vattenhaltigt silikat som ofta bildar rödbruna rosetter eller fibriga massor. Dess till synes enkla skiktstruktur består i detalj av små, omväxlande vända öar av kiseltetraedrar.
- Kemisk formel:
- Mn2+3
Si2 O5 (OH)4 - Mineralgrupp:
- Modulerat skiktsilikat
- Färg:
- Rödbrun till gulbrun
- Glans:
- Uppgift saknas
- Hårdhet (Mohs):
- 3–3,5
- Densitet (g/cm³)Densitet (g/cm³)uppmätt:
- 2,83–2,94
- Kristallsystem:
- Främst monoklin polytyp; trigonal sammanväxning förekommer
- Transparens:
- Halvgenomskinlig
Fler egenskaper
- Kristallsystem:
- Främst monoklin polytyp; trigonal sammanväxning förekommer
- Transparens:
- Halvgenomskinlig
Mineral och grundämnen
Rosetter och fibriga massor
De platta kristallerna kan få sexkantig kontur och samlas i rosetter upp till 4 mm. Även njurformiga och droppstensliknande aggregat förekommer. Den perfekta spaltningen följer skikten; färgen i tunnslip är ljusbrun till gul.
Öar i ett böjt silikatskikt
Elektronmikroskopi visar en modulerad 1:1-struktur, där ett tetraederskikt hör samman med manganhaltiga oktaederskikt. Tetraedrarna bildar små öar. När närliggande öar vänds åt motsatt håll binds de till olika oktaederskikt och ger tetraederskiktet en böljande form.
Den dominerande polytypen är monoklin, men små trigonala sammanväxningar har också beskrivits. Järn, magnesium och aluminium kan ersätta en del av manganet. Den ideala formeln sammanfattar därför inte alla variationer i naturliga prov.
Manganmineral som omvandlats
Karyopilit förekommer som omvandlingsprodukt av manganhaltiga mineral under metamorfos. I Långban är gonyerit en dokumenterad följeslagare. Vid Pajsberg anges bland annat kalcit, rodonit, gediget bly, sarkinit och brandtit. Dessa associationer gäller olika fyndmiljöer.
Harstigen och Långban
I Sverige är mineralet känt från Harstigens gruva och Långban i Värmland. Namnet är bildat av grekiska ord för valnöt och filt och syftar på färg och växtsätt.
Karyopilit och bementite
Karyopilit och bementite är skilda mineralarter, trots att namnen har blandats ihop i äldre litteratur. Den invecklade skiktordningen och sammanväxningarna gör att ett äldre namn på en etikett inte ensamt avgör mineralets identitet.
Systematik och namn
- IMA-status:
- A — Approved
Källor och vidare läsning (5)
- IMA/CNMNC: The New IMA List of Minerals, september 2026
- Stenkartans låsta svenska mineralnamn, TL-NAME-1
- Handbook of Mineralogy: Caryopilite
- Guggenheim & Eggleton (1998): Modulated crystal structures of greenalite and caryopilite. Canadian Mineralogist 36, 163–179
- Clay Minerals Society (2020): Glossary of Clay Science, Part2, Caryopilite