Brattforsite

Naturhistoriska riksmuseet köpte provet 1910 av gruvförmannen och mineralsamlaren Olof Backelin. Exakt var i gruvan det hittades är inte känt. Däremot finns provets väg in i samlingen dokumenterad, vilket gjorde det möjligt att återvända till samma material.

Materialet betraktades länge som en variant av magnussonit. Senare undersökningar visade skillnader i klorhalt och kristallstruktur. I artbeskrivningen från 2021 behandlas det som brattforsite. Författarna fann dessutom namnet på en äldre provetikett och i ett brev från 1967.

De enskilda kristallerna är högst omkring en halv millimeter. De kan däremot samlas i aggregat som är flera millimeter breda. Skillnaden mellan en kristall och en kristallgrupp är därför viktig när man betraktar provet med lupp.

Mineralet har glas- till hartsglans och är sprött. Det beskrivna materialet sitter tillsammans med bland annat kalcit, dolomit och det mörka mangan- och järnmineralet jakobsit. I de större brattforsitepartierna kan även små jakobsitkorn vara inneslutna.

Forskarna bedömer att mineralet sannolikt bildats när arsenik- och klorhaltiga lösningar förändrade ett äldre manganrikt mineral. Den tolkningen gäller ett sent skede i den redan omvandlade malmens historia. Vilket föregångarmineral som ersattes är inte fastställt.

Den orange färgen och glasglansen är användbara när ett känt prov betraktas med lupp. För att skilja brattforsite från liknande manganmineral behövs däremot undersökningar av både sammansättning och struktur.