Blixit

I Långban är blixit beskriven från manganrik dolomitsten och omvandlad malm. Där förekommer bland annat hausmannit, ett mörkt manganoxidmineral, och gedigen koppar. Den ljusa blixiten är en annan del av mineralsällskapet än de mörka malmmineralen.

Beläggningarna kan ha glasglans eller se mattare ut. En tydlig spaltriktning innebär att mineralet lättare delas längs ett visst plan i kristallen. I tunna filmer är sådana egenskaper svårare att bedöma än i ett större, rent mineralstycke.

Blyet bidrar till mineralets höga densitet, medan hårdheten är måttlig. Färg och täthet räcker ändå inte för att skilja blixit från alla andra ljusa blymineral. Sammansättningen med både syre och klor är en viktig del av den mineralogiska bestämningen.

Mineralet är uppkallat efter Ragnar Blix, kemist vid Naturhistoriska riksmuseet. Han analyserade många av Långbans mineral. Namnet påminner om det kemiska arbete som behövdes för att skilja områdets ibland mycket lika mineral åt.

År 2006 undersöktes en laboratorieframställd förening som forskarna föreslog som en syntetisk motsvarighet till blixit. I den sitter bly- och syrerika skikt med klor mellan dem. Studien gav en möjlig strukturmodell att jämföra naturliga prov med.

Jämförelsen bygger på kemisk sammansättning och röntgenmönster. Den är mer specifik än en likhet i färg, men undersökningen avsåg en syntetisk kristall. Den skillnaden behöver finnas kvar när strukturuppgifter används för naturlig blixit.