Blatterit

I strukturstudien från 1998 anges att fyndet gjordes på Kittelngruvans varp, alltså upplagt gruvavfall. Författarna återger samtidigt bedömningen att stenen kan ha kommit från Brattforsgruvan i samma malmfält. Kitteln är den dokumenterade fyndplatsen; Brattforsursprunget är en tolkning.

Mineralet fick namn efter mineralsamlaren Fritz Blatter. Han tillhandahöll materialet till den första undersökningen. Namnet bevarar hans insats, medan uppgiften om varpen avgränsar vad man vet om provets ursprung.

Kristallerna kan vara några millimeter långa och likna tunna lister. Längsgående strimmor syns på ytorna, och vissa kristaller är svagt böjda. Blatterit förekommer bland annat inbäddad i kalcit tillsammans med manganmineral. Det svarta mineralet kan då framträda tydligt mot det ljusare underlaget.

Glansen är metallisk till halvmetallisk. I optiska undersökningar beskrivs även rödorange inre reflexer. Det senare gäller ljusets beteende inne i provet under mikroskopisk undersökning, inte att varje svart kristall ser orange ut i vanligt ljus.

Bor ingår tillsammans med syre i små atomgrupper som binds samman med mangan- och antimonförande delar av strukturen. Blatterit hör till borater med en återkommande sicksackliknande uppbyggnad på atomnivå. Den har beskrivits genom röntgenundersökning.

Det är ett annat slags mönster än strimmorna på kristallens utsida. Strimmorna kan studeras med förstoring, medan atomernas arrangemang behöver undersökas med instrument. Båda beskriver mineralet, men på helt olika skalor.