Benavidesite

Mineralet fick namn efter den peruanske gruvingenjören Alberto Benavides. Undersökningen byggde på arbeten av forskare i både Orléans och Amsterdam. Materialet från Peru förvarades som typmaterial i Paris och det svenska i Amsterdam. Typmaterial är de referensprover som knyts till beskrivningen av en mineralart.

Den gemensamma beskrivningen betyder inte att de båda fyndigheterna har samma geologi. Vid Sätra finns mineralet i en omvandlad järnsulfidförekomst med anknytning till äldre vulkanism under havet. Vid Uchucchacua hör det till en mineralisering med flera metaller och koppling till intrusiva magmatiska bergarter.

Benavidesite är blygrått och metallglänsande. De beskrivna kristallerna kan vara nålformiga och upp till omkring 0,2 millimeter långa; rundade korn är ofta ännu mindre. I ett handprov syns därför i första hand malmen som kornen sitter i, snarare än en uppsättning fria benavidesitekristaller.

Vid Sätra är bland annat blyglans, gudmundit och manganhaltig zinkblände dokumenterade som följeslagare. Reflekterat ljus i mikroskop och kemiska analyser kan skilja sådana små, mörka eller metalliska mineral åt. En blank yta ensam visar inte vilket av dem som finns i provet.

Manganet ingår i mineralets egen sammansättning. Det är mineralogiskt intressant eftersom mangan ofta binds i oxider, karbonater och silikater, medan svavelmineral där mangan är en nödvändig beståndsdel är mindre vanliga. Den första beskrivningen lyfte just denna kombination.

Benavidesite är nära besläktat med jamesonit. Förhållandet mellan mangan och järn är viktigt för att skilja arterna, vilket gör kemin mer vägledande än det metalliska utseendet.