Barysilit

Barysilit kan förekomma som platta kristaller, grupper av nästan parallella blad eller mer korniga massor. Den tydliga spaltningen gör att mineralet gärna delar sig längs plana ytor. När flera tunna delar ligger tillsammans kan samma riktning återkomma genom en större del av provet.

Glansen blir ofta pärlemorlik på dessa ytor. Egenskapen är lättare att studera genom att ändra belysning och betraktningsvinkel än genom att bryta loss fler delar. Ett känsligt kristallaggregat bör helst få behålla sitt underlag.

Trots de liknande namnen har barylit och barysilit olika sammansättning och egenskaper. Barylit innehåller barium och beryllium och är betydligt hårdare. Barysilit innehåller i stället mycket bly. Namnens gemensamma hänvisning till tyngd gör dem inte till varianter av samma mineral.

Barysilit beskrevs från Harstigen 1888, där det förekommer i järnmalm. Arten har senare dokumenterats även från bland annat Långban och Jakobsberg. Ett annat slags svenskt förekomstsammanhang beskrevs 2002 från zink- och blyfyndigheten Garpenberg Norra i Dalarna.

I Garpenbergsmaterialet var kornen färglösa och genomskinliga. De förekom med bland annat tefroit, zinkhaltig jakobsit och manganhaltig diopsid. Följeslagarna hör till just den undersökta förekomsten och bör inte automatiskt föras över till ett Harstigenprov.

Undersökningen visade också att mindre mängder kalcium och barium kunde ersätta bly på vissa platser i kristallstrukturen. Ett naturligt prov kan därför avvika något från den idealiserade formeln utan att den grundläggande strukturen ändras.