Arrojadit-(SrFe)

Berggrunden vid Hålsjöberg innehåller kvarts- och kyanitrika bergarter med rutil och flera fosfatmineral. Studier tolkar dem som resultatet av en tidig hydrotermal omvandling, där heta lösningar reagerade med bergarten och förde bort vissa lättlösliga ämnen. Kvar blev material som var relativt rikt på aluminium och kisel.

Senare omvandlades bergarten på nytt genom metamorfos när tryck och temperatur steg. Då bildades eller omkristalliserades flera mineral. Arrojadit-(SrFe) förekommer tillsammans med bland annat kyanit, muskovit, wagnerit och lazulit. I ett handprov är dessa större mineral ofta mer realistiska att känna igen än själva arrojaditen.

För den som står vid lokalen är därför värdbergarten — bergarten som mineralet sitter i — den bästa ingången. En kombination av kyanit och ovanliga fosfatmineral berättar mycket om Hålsjöbergs speciella omvandlingshistoria, även om det lilla arrojaditkornet inte kan pekas ut säkert.

Typmaterialet har undersökts i tunnslip, en mycket tunn skiva av bergarten som studeras i mikroskop. Arrojaditkornen är små och delvis korroderade. Runt dem finns bland annat lazulit, hematit och mindre mängder fluorapatit.

Kontakterna mellan mineralen visar att arrojaditen har reagerat och delvis ersatts av andra mineral. Mönstret är därför användbart när man tolkar mineralens relativa bildningsordning. I äldre underlag beskrivs texturen som nästan diagnostisk, men det gäller just det mikroskopiska typmaterialet. Den är inte ett kännetecken som kan användas för säker bestämning med blotta ögat eller lupp.

Arrojadit-(SrFe) definierades när arrojaditgruppens nomenklatur omarbetades 2006. Forskarna jämförde mineralens kemiska sammansättning och kristallstruktur och kunde skilja flera närstående arter åt. Material från Hålsjöberg blev då den moderna arten arrojadit-(SrFe). I äldre internationell litteratur förekommer även formen Horrsjöberg.

Grundnamnet arrojadit hedrar den brasilianske geologen Miguel Arrojado Ribeiro Lisbôa. Tillägget -(SrFe) bygger på symbolerna för strontium och järn och visar vilka ämnen som dominerar vissa platser i kristallstrukturen. Det betyder inte att mineralet bara består av dessa två grundämnen.

Den nya artindelningen 2006 byggde på analyser av material från den sedan tidigare kända lokalen.