Tonalit

Tonalit hör till granitoiderna, de kvartsrika magmatiska djupbergarterna. I QAPF-systemet är kvartsandelen ungefär 20–60 procent av summan kvarts och fältspat, medan mer än 90 procent av enbart fältspaten är plagioklas. Andelarna har alltså olika nämnare. Alkalifältspat, den bredare grupp som omfattar kalifältspat, kan finnas i liten mängd.

I fält

Tonalit är ofta grå och grovkornig med mycket plagioklas och kvarts men lite kalifältspat. Det gör den lätt att förväxla med granodiorit. Om du bara har ett litet prov är det ofta bättre att nöja sig med en försiktig granitisk djupbergsbestämning än att gissa på exakta fältspatproportioner.

Synlig kvarts och mycket plagioklas tillsammans med lite urskiljbar kalifältspat stödjer tonalit. Det hjälper att jämföra med granodiorit och den betydligt kvartsfattigare dioriten. Observationen bevisar inte att mer än 90 procent av fältspaten är plagioklas. När mineralandelarna är osäkra kan den bredare benämningen granitoid vara bättre än ett exakt namn.

Tonalit kan se nästan likadan ut som granodiorit; den avgörande skillnaden är främst fältspatproportionerna.

Skillnaden mot granodiorit är en proportion

Tonalit och granodiorit kan se mycket lika ut. Gränsen bygger i hög grad på hur fältspaterna är fördelade. Granodiorit innehåller mer kalifältspat; tonalit domineras starkare av plagioklas.

Det gör tonalit till ett bra exempel på att bergartsklassifikation ibland kräver mer än allmän färg och kornstorlek. Två grå, grovkorniga bergarter kan behöva mineralräkning eller tunnslip för säker bestämning.

Granodiorit: Liknar tonalit men innehåller mer kalifältspat.

Gnejs: Tonalit kan deformeras till tonalitisk gnejs.

Diorit: Diorit har betydligt mindre kvarts än tonalit; båda är plagioklasrika djupbergarter.

Granit: Granit har mer alkalifältspat relativt plagioklas.

Tonalit kristalliserar långsamt ur magma på djupet och får normalt synliga mineralkorn. Kvarts och plagioklas är centrala, medan biotit och amfibol kan förekomma.

Bergarten kan senare deformeras och metamorfoseras. Då kan den ursprungliga magmatiska strukturen delvis bevaras eller övergå i tonalitisk gnejs, vilket gör fältrelationer viktiga.

Plagioklas dominerar

Synliga korn av vit plagioklas, grå kvarts och mörk biotit eller hornblände ger ofta ett jämnt gråspräckligt utseende. Kalifältspat finns i liten mängd jämfört med granodiorit och granit.

Det är inte alltid möjligt att uppskatta dessa proportioner säkert på en liten yta. En representativ häll eller större provyta är betydligt bättre än ett enstaka block.

SGU kartlägger enheter med beteckningen tonalit–granodiorit i delar av den svekokarelska berggrunden. Det är dokumenterade kartenheter, inte ett påstående att varje bergprov i området har samma fältspatproportioner.

Uppsalagranit vid domkyrkan

SGU beskriver stenen i Uppsala domkyrkas sockel som Uppsalagranit och anger att den petrologiskt är tonalit. Uppsalagranit är stenens traditionella namn i naturstens- och kulturhistoriskt sammanhang, medan tonalit anger bergartsklassifikationen.