Bergarter

Alunskiffer är en mörk, mycket finkornig och organiskt rik sedimentär bergart. I Sverige är den särskilt förknippad med kambrium och förekommer i flera paleozoiska sedimentområden samt längs fjällkedjans östra rand.

Amfibolit är en metamorf bergart som typiskt domineras av hornblände, ett amfibolmineral, och plagioklas, en typ av fältspat. Den har ofta bildats ur basalt, gabbro eller annan järn- och magnesiumrik magmatisk bergart som omvandlats under metamorfos. Ett sådant ursprung är vanligt men inget universellt definitionskrav.

Breccia är en fragmentbergart där kantiga bergartsbitar ligger i en finare mellanmassa, en så kallad matrix, eller binds ihop av senare utfällt mineraliskt cement. Namnet beskriver framför allt strukturen. Det säger inte varför berget blev sönderbrutet.

Diabas är en mörk magmatisk bergart som har stelnat ur magma i sprickor eller som skivor mellan äldre berglager. Den har ungefär samma grundsammansättning som basalt och gabbro, men har bildats i ett annat läge och brukar ha en kornstorlek mellan de två.

Diorit är en grovkornig magmatisk djupbergart med sammansättning mellan kiseldioxidrika och mer järn- och magnesiumrika bergarter, så kallad intermediär sammansättning. Ljus plagioklas och mörka mineral kan ge ett gråspräckligt ”salt och peppar”-utseende. Det beskriver vissa prov, men är ingen definition.

Dolomit som bergart består huvudsakligen av mineralet dolomit. Den kan se mycket lik kalksten ut, men kalksten domineras vanligen av kalcit. Färgen räcker därför inte för att avgöra vilken av bergarterna man har framför sig.

Gabbro är en grovkornig magmatisk djupbergart med plagioklas och pyroxen som vanliga huvudmineral. Den är relativt rik på järn- och magnesiumrika mineral och räknas därför till de mafiska bergarterna. Gabbro kan jämföras med basalt, men har kristalliserat inne i jordskorpan där kornen fått växa till synlig storlek.

Gnejs är ett namn för flera typer av starkt omvandlade bergarter som fått en tydlig riktning, bandning eller ådrighet. Den kan ha börjat som granit eller som en helt annan magmatisk eller sedimentär bergart. Namnet berättar därför mycket om bergartens struktur och historia, men inte ensamt exakt vilka mineral den innehåller.

Granit är en grovkornig magmatisk djupbergart där kvarts och fältspat brukar dominera. Mineralkornen syns oftast tydligt som en sammanväxt mosaik, ofta med mindre mängder mörka mineral som biotit eller hornblände. Granit kan vara grå, rosa eller rödaktig, men färgen ensam räcker inte för att bestämma bergarten.

Granodiorit är en grovkornig magmatisk djupbergart som ligger nära granit i klassifikationen. Båda innehåller kvarts och fältspat, men i granodiorit är fältspattypen plagioklas tydligt vanligare än kalifältspat.

Kalksten är en sedimentär bergart som till största delen består av mineralet kalcit. Många kalkstenar bildades i hav där kalkslam, skal och andra rester samlades på bottnen och så småningom blev fast berg. Andra kalkstenar kan bildas när kalk fälls ut direkt ur vatten. Därför behöver kalksten varken vara ljus eller full av synliga fossil.

Konglomerat är en grovklastisk sedimentär bergart med typiskt rundade grus- eller stenstora fragment. Rundningen stödjer transport och nötning före avsättningen. Den bestämmer däremot inte ensam hur långt materialet färdats eller i vilken miljö det avsatts.

Kvartsit är en mycket hård metamorf bergart som till största delen består av sammanvuxna kvartskorn. Den bildas vanligen när en kvartsrik sandsten omkristalliseras så att de ursprungliga sandkornen fogas samman till en tät mosaik.

Marmor är en metamorf karbonatbergart som bildats när kalksten eller dolomitbergart omkristalliserats. Den består av en sammanvuxen mosaik av karbonatkristaller och kan vara vit, men färg och bandning varierar betydligt beroende på ursprungsmaterialet.

Metabasit är en samlingsbenämning för metamorfoserade järn- och magnesiumrika magmatiska bergarter, som i detta sammanhang kallas mafiska eller basiska. Bergarten kan från början ha varit exempelvis basalt, diabas eller gabbro. Den ursprungliga bergarten kallas protolit.

Metasediment är en bred benämning på en metamorf bergart som från början var sediment eller en sedimentär bergart. Den ursprungliga bergarten kallas protolit. Namnet används när det sedimentära ursprunget är känt men en mer specifik term, som kvartsit, marmor eller glimmerskiffer, inte är säker eller lämplig.

Metavulkanit är ett samlingsnamn för vulkaniska bergarter som senare har omvandlats genom metamorfos. Den ursprungliga bergarten, protoliten, kan ha varit lava eller en bergart byggd av vulkaniska fragment, till exempel tuff. Namnet berättar om ursprunget och omvandlingen, men anger ingen enda mineralogi, färg eller textur.

Migmatit är en sammansatt bergart med ljusa och mörkare delar som ofta visar spår av partiell uppsmältning: en del av berget har smält medan annat har varit kvar som fast berg. Den bildas i höggradigt metamorfa miljöer, där omvandlingen har skett vid hög temperatur.

Mylonit är en starkt deformerad, oftast finkornig bergart som bildas där delar av berggrunden har rört sig mot varandra under långvarigt tryck. Rörelsen kan pressa, sträcka och ombilda en äldre bergart. Därför berättar namnet mylonit främst om vad som har hänt med berget, inte om vilka mineral det består av. Granit och flera andra bergarter kan bli mylonit om deformationen blir tillräckligt stark.

Pegmatit är en mycket grovkristallin magmatisk bergart som ofta bildar gångar eller oregelbundna kroppar i äldre berggrund. Många pegmatiter består främst av kvarts, fältspat och glimmer, men namnet beskriver framför allt den ovanligt grova texturen. Vissa pegmatiter är mineralogiskt ganska enkla, medan en mindre grupp har utvecklats så att ovanliga mineral och vissa grundämnen kan bli starkt koncentrerade.

Porfyr är ett bergartsnamn för magmatiska bergarter där större kristaller – strökorn – ligger i en tydligt finkornigare grundmassa. Namnet beskriver framför allt texturen och säger inte automatiskt vilken kemisk sammansättning bergarten har.

Ryolit är en finkornig vulkanisk bergart som har bildats ur magma med hög halt av kiseldioxid. Den kan ses som den vulkaniska motsvarigheten till granit: huvudkemin kan likna granitens, men den snabba avsvalningen vid eller nära jordytan gör bergarten mycket finkornigare.

Sandsten är en sedimentär bergart byggd av sandstora korn som har packats och cementerats till fast berg. Kvarts är ofta vanligt, men fältspat, glimmer och fragment av äldre bergarter kan också ingå.

Skarn är en omvandlad bergart eller ett mineralrikt parti som ofta har bildats där kalkrika bergarter reagerat med heta, mineralrika vätskor. Resultatet kan bli mycket olika blandningar av silikatmineral. En del skarn är mineraliserade, men ordet skarn betyder inte automatiskt att det finns brytvärd malm.

Tonalit är en kvartsförande magmatisk djupbergart där fältspattypen plagioklas starkt dominerar över kalifältspat. Den är ofta grå och grovkornig och kan i ett vanligt handprov ligga mycket nära granodiorit.

Tuff är en bergart som huvudsakligen byggs av vulkanisk aska och andra små utbrottsfragment som har avsatts och senare blivit fast berg. Den kan vara finkornig och oansenlig eller full av kristallfragment och pimpstensrester.