Porfyr

Börja med att leta efter två tydliga kornstorlekar: större strökorn i en mycket finkornigare grundmassa. Försök sedan se om bergarten är en sammanhängande lava, en gång eller ett fragmentrikt vulkaniskt lager. Det hjälper både vid bestämningen och när du försöker förstå hur den porfyriska bergarten bildades.

Större kristaller i finare grundmassa hjälper dig att känna igen texturen. De bevisar inte en viss kemisk bergartstyp; till exempel kan ryolit vara porfyrisk, men alla porfyriska bergarter är inte ryolit.

Älvdalens porfyr är både geologi och svensk stenhantverkshistoria.

Porfyr, porfyrit och porfyrkoppar

Äldre bergartsnamn med *porfyr* och *porfyrit* har använts på varierande sätt. Porfyrit bör därför behandlas som en historisk term när modern klassifikation finns.

Porfyrkoppar är något helt annat: det är en fyndighetstyp, inte ett bergartsnamn. En porfyrisk bergart innebär alltså inte i sig att det finns kopparmineralisering.

Ryolit: Kan vara porfyrisk; ryolit anger även sammansättning.

Tuff: Vissa porfyriska svenska bergarter har pyroklastiskt ursprung.

Strökornen är det första man bör leta efter. De kan bestå av fältspat, kvarts eller andra mineral och ligger som större, tydliga kristaller i en finare grundmassa. Skillnaden i storlek visar att kristallerna haft olika tillväxtförutsättningar.

En vanlig förklaring är att större kristaller har vuxit först och att den återstående smältan sedan har stelnat med mindre kristaller. Porfyrisk textur kan dock utvecklas utan två helt separata avkylningssteg. Texturen bestämmer inte heller ensam bergartens kemiska sammansättning.

Textur och mineral är olika frågor

Vilka mineral strökornen består av behöver bedömas separat. Två bergarter kan båda vara porfyriska men ändå ha olika mineralogi och kemisk sammansättning. Ryolit kan vara porfyrisk; porfyrisk textur gör inte i sig en bergart till ryolit.

Älvdalens porfyrberggrund i Dalarna är ett av Sveriges mest kända exempel. Bergarten har använts för slipade föremål, dekorsten och monument och har fått en stark kulturhistorisk koppling till bygden.

De dalaporfyrer som källorna beskriver har inte alla samma bildningssätt. Vissa porfyriska bergarter kan vara lavor eller ytnära intrusioner, medan material i Älvdalen också har tolkats som ursprunglig tuff eller ignimbrit som senare kompakterats. Det gör texturen viktigare än en alltför enkel genetisk etikett.

Porfyr i svensk konst och slottsmiljö

Älvdalsporfyr blev en eftertraktad svensk dekorsten. I Rosendals slottspark i Stockholm finns porfyrurnor som tillverkats av porfyr från Älvdalen.

Det är ett bra vardagsexempel på hur bergartens småskaliga textur – större kristaller i en finare grundmassa – kan följa med hela vägen från en vulkanisk bergart i Dalarna till ett polerat konst- och prydnadsföremål.