Mylonit

Leta efter ett tydligt stråk där berget blivit finare och mer utdraget, snarare än efter en särskild färg. Mylonit är ofta finkornig till mycket finkornig och kan visa tydlig bandning eller foliation, alltså en riktad struktur där mineral och stråk ligger orienterade åt samma håll. I häll kan övergången från mindre deformerat berg till en finare mylonitzon vara gradvis.

En del större mineralkorn kan bli kvar när resten av berget blir mycket finkornigare. Sådana kvarvarande större korn kallas porfyroklaster. I svenska hälldata finns mylonit med större K-fältspatskorn i en mycket finare grundmassa. Tillsammans med bandning och utdragna former kan de hjälpa till att visa hur berget har deformerats.

När berget deformeras förändras inte alla mineralkorn lika mycket. En del större äldre korn kan bli kvar medan resten blir mycket finkornigare. De kallas porfyroklaster. SGU har dokumenterat exempel med K-fältspat i mylonit från Västervik–Olserum. De större kornen kan alltså vara rester av bergartens tidigare struktur.

Gnejs kan också vara bandad och folierad, men en bandad bergart är inte automatiskt mylonit. För mylonit är spåren av stark deformation och kopplingen till en skjuv- eller deformationszon avgörande. Kataklasit och breccia kan finnas i samma större zoner, men de bildas främst när berget spricker och krossas. Mylonit bildas i stället när berget deformeras djupare och mer segt, så att kornen blir mindre och ombildas.

Relaterade bergarter

Gnejs kan vara starkt folierad eller bandad, men mylonitnamnet betonar stark deformation i en zon där kornen har blivit mindre.

Kataklasit bildas främst när berg spricker och krossas, medan mylonit bildas när berget deformeras mer segt på djupet och mineralkornen ombildas.

Mylonit bildas när rörelse koncentreras till en zon på sådant djup och under sådana förhållanden att berget kan formas utan att bara spricka sönder. Under rörelsen blir mineralkornen mindre och nybildas eller ombildas samtidigt som bergarten sträcks och får en riktad struktur. Geologer kallar denna fortgående ombildning dynamisk omkristallisation.

En deformationszon kan förändras flera gånger. Mylonit som först bildats när berget kunde deformeras utan att spricka kan senare påverkas av sprickor och krossning när förhållandena blivit mer spröda. Samma häll kan därför visa spår efter flera olika deformationstillfällen.

Mylonit har ingen bestämd mineraluppsättning. Mineralen beror främst på bergarten som fanns där från början. Deformationen kan däremot göra kornen mindre, dra ut dem och ordna dem i en tydlig riktning. En mylonit kan därför fortfarande ha ungefär samma mineral som sin ursprungsbergart även när utseendet har förändrats kraftigt.

Ett av Sveriges tydligaste regionala exempel är Mylonitzonen i västra Sverige. I Kungsbacka–Varberg är zonen flera kilometer bred, men inte som ett enda sammanhängande lager av mylonit: flera parallella mylonitiserade stråk ligger med bättre bevarade bergarter mellan sig. Den studerade deformationen hör samman med den svekonorvegiska bergskedjebildningen, en period av stark deformation för omkring en miljard år sedan. Längre österut ger Linköping–Loftahammardeformationszonen ett mindre fältexempel, där SGU har dokumenterat kraftigt deformerad, granitliknande berggrund tillsammans med en ungefär halvmeterbred mylonit.

Mylonit finns i skjuv- och deformationszoner, men själva myloniten kan ligga som smalare stråk inom ett mycket större område som också innehåller mindre deformerad berggrund. Därför är det ofta mer lärorikt att följa hur berget förändras längs hällen än att bara studera ett löst prov.