Migmatit

I en häll är det helhetsmönstret som är mest informativt. Ljusa och mörka partier kan ligga som parallella band, vara kraftigt veckade eller bilda slingrande och oregelbundna strukturer. Lokalt kan de ljusa delarna bli så granitlika att gränsen mellan metamorf berggrund och nybildat smältmaterial blir svår att följa.

Ett löst block kan därför vara mindre lättolkat än en häll där man kan följa hur band och ådror hänger ihop.

I fält

Om du vill förstå en möjlig migmatit är helheten viktigare än ett enda ljust band. Följ de ljusa och mörka partierna över hällen: är de veckade, slingrande eller oregelbundet sammanflätade? Flera sådana tecken tillsammans kan visa partiell uppsmältning. En ensam ljus ådra kan däremot vara en vanlig gång och räcker inte för att avgöra att bergarten är migmatit.

Bandning kan också finnas i gnejs eller uppkomma genom senare gångar. De ljusa och mörka delarnas samband kan stödja en migmatittolkning, men visar inte ensamt en exakt temperatur eller hur stor del som har smält.

Migmatit visar övergången mellan metamorf bergart och ny magma i samma häll.

Migmatit eller ådergnejs?

Ådergnejs och migmatit överlappar i svenskt fältbruk. En ådrad gnejs behöver inte automatiskt vara migmatit. Det avgörande är om de ljusa delarna verkligen representerar nybildat smältmaterial och om andra tecken på partiell uppsmältning finns.

Migmatit hör hemma i djupa, höggradigt metamorfa delar av jordskorpan. Den berättar därför inte bara vilken bergart man ser, utan också att berggrunden har nått temperaturer där fast berg började övergå till smälta.

Gnejs: Kan ligga nära migmatit i fält, särskilt som ådergnejs.

Granit: Ljusa smältdelar kan bli granitliknande.

Migmatit i svensk berggrund

SGU:s berggrundsobservationer dokumenterar bland annat migmatitiska paragnejser i Sverige. Det är gnejser med sedimentärt ursprung som också har migmatitiska drag. Observationerna visar en svensk förekomsttyp, inte att alla migmatiter har samma ursprung.

Migmatit uppstår nära gränsen mellan omkristallisation och uppsmältning. Vissa delar av bergarten kan börja smälta medan andra förblir fasta. Den partiella uppsmältningen kallas anatexis.

Smältan kan samlas i ljusa ådror, linser eller oregelbundna partier. När den senare kristalliserar blir den ofta rik på kvarts och fältspat, medan mörkare restdelar kan vara rikare på biotit, amfibol och andra metamorfa mineral.

Ljusa och mörka delar

Den ljusa delen är vanligen rik på kvarts och fältspat och kallas leukosom. En mörkare del, relativt rik på mörka mineral, kallas melanosom. Bergartens ursprung och senare historia varierar, så migmatit har ingen enda bestämd mineralblandning.