Konglomerat

Titta först på om de större fragmenten är rundade över större delen av bergarten och hur de hålls samman av finare material och cement. Det talar för konglomerat och kan hjälpa att skilja det från breccia med mer kantiga fragment. Blandformer förekommer. Lagring och sortering ger fler ledtrådar till avsättningen, men varken ett enda runt fragment eller fragmentformen ensam fastställer bergartens bildningssätt eller en unik avsättningsmiljö.

Konglomeratets klaster är små geologiska ”resenärer”: deras rundning och sammansättning bär information om transport och källberggrund.

Konglomerat eller breccia?

Den klassiska skillnaden är rundningen. Konglomerat domineras av rundade klaster; breccia av kantiga fragment. Men båda kan vara mycket grovkorniga och ha liknande matrix.

I deformerad berggrund kan klasterna dessutom sträckas eller pressas. Då blir det viktigt att skilja ursprunglig sedimentär form från senare deformation.

Breccia: Kantiga i stället för rundade klaster.

Sandsten: Finare klastisk sedimentbergart.

Metasediment: Ett konglomerat kan efter metamorfos ingå bland metasediment.

Svenska konglomerat

SGU beskriver konglomerat med flera slags bergartsfragment och sandig mellanmassa i svenskt kartmaterial. Konglomerat är också dokumenterade i Dalaserien tillsammans med kvartsiter och skiffrar. Det är exempel på svenska lagerföljder, inte en mineralblandning eller avsättningsmiljö som gäller alla konglomerat.

Konglomerat kräver vatten eller andra processer som kan flytta grovt grus och sten. Flodfåror, stränder och solfjäderformade grusavlagringar vid foten av branta sluttningar – så kallade alluvialkoner – är typiska miljöer.

När sedimentet senare begravs pressas materialet samman och mineraliskt cement kan fällas ut mellan kornen. Då blir ett löst gruslager till en fast sedimentär bergart.

I en färsk yta är de större bergartsfragmenten lätta att se. Geologer kallar sådana fragment klaster. De kan bestå av kvarts, granit, vulkaniska bergarter eller nästan vilket motståndskraftigt material som helst.

Mellan de större klasterna finns ofta finare sediment – en matrix eller mellanmassa – och ibland senare utfällt mineraliskt cement. Klasternas storlek, sortering och rundning berättar om hur materialet transporterades, men formen ensam säger inte exakt hur långt det färdades.