Granodiorit

Granit, granodiorit och tonalit hör till de kvartsrika djupbergarter som kallas granitoider. I QAPF-systemet jämförs bland annat kvarts, alkalifältspat och plagioklas. Alkalifältspat är en bredare grupp som omfattar kalifältspat. Hos granodiorit är kvartsandelen ungefär 20–60 procent av summan kvarts och fältspat, medan plagioklas utgör 65–90 procent av enbart fältspaten. Andelarna har alltså olika nämnare.

I fält

Granodiorit kan vara nästan omöjlig att skilja från granit eller tonalit på färgen ensam. På en stor, färsk yta kan du jämföra de ljusa fältspaterna: granit har relativt mer kalifältspat, tonalit mycket lite och granodiorit ligger mellan dem. Om proportionerna inte går att bedöma tydligt är en säker klassifikation svår i fält.

Synlig kvarts tillsammans med två fältspattyper och ett plagioklasövertag talar för granodiorit. Det hjälper vid jämförelsen med granit och tonalit, men färgen avgör inte namnet. De exakta gränserna kan kräva mätning av mineralens volymandelar, så kallad modal mineralogi. Om andelarna är osäkra är granitoid en användbar bredare fältbenämning.

Granodioritens identitet ligger mer i proportionerna mellan fältspaterna än i en särskild färg.

En plats mellan granit och tonalit

Granit, granodiorit och tonalit bildar en praktisk jämförelseserie i fält. Granit har relativt mer kalifältspat. Granodiorit har mer plagioklas men fortfarande tydlig kalifältspat. I tonalit är kalifältspaten mycket liten eller saknas nästan helt.

För en säker klassifikation behöver man därför bedöma de ljusa mineralens proportioner, helst på en representativ yta och inte på ett litet, ojämnt prov.

Granit: Mer kalifältspatrik granitisk djupbergart.

Tonalit: Mindre kalifältspatrik granitisk djupbergart.

Svenska prover och kartenheter

SGU:s svenska modaldata innehåller granodioritprover med kvarts, plagioklas, kalifältspat och varierande mängder bland annat biotit och epidot. I kartdata finns även enheter betecknade granodiorit–granit och tonalit–granodiorit i den svekokarelska berggrunden. Sådana sammansatta kartnamn beskriver enheter och ska inte läsas som en exakt mineralanalys av varje handprov.

Granodiorit kristalliserar ur magma med hög till måttligt hög kiseldioxidhalt på djupet i jordskorpan. Den grova kornstorleken visar att kristallerna fått tid att växa.

Granodiorit kan bilda stora stelnade magmakroppar på djupet, så kallade plutoner och batoliter. I äldre svensk berggrund förekommer granodioritiska och tonalitiska bergarter tillsammans med graniter och metamorft omvandlade motsvarigheter. Fältrelationerna är därför viktiga vid kartläggning.

Gråspräcklig och granitlik

I handprov är granodiorit ofta gråspräcklig med vit plagioklas, grå kvarts och mörk biotit eller hornblände. Kalifältspat finns, men inte i samma proportion som i en typisk granit.

Just därför kan granodiorit vara svår att bestämma säkert med ögat. Färgen hjälper bara begränsat; gränsen mot granit och tonalit bygger på mineralproportioner.