Dolomit (bergart)

Dolomit (bergart) är en karbonatbergart vars karbonatdel domineras av mineralet dolomit. När kalkrikt sediment förändras och dolomitinnehållet ökar kallas processen dolomitisering. Processen är inte ett annat namn på bergarten.

Lik kalksten – men inte samma bergart

Dolomitbergart är ofta ljusgrå, beige eller gulaktig och kan vara tät, finkornig eller tydligt kristallin. I handprov kan den därför vara svår att skilja från kalksten. Dolomit reagerar svagare med kall utspädd syra än kalcit, särskilt på en oskrapad yta, men ett sådant test är bara en ledtråd.

Titta också på kornstorleken och på hur bergarten ligger i förhållande till kalksten. I en äldre följd av karbonatbergarter kan kalksten och dolomitbergart ligga nära varandra eller övergå gradvis i varandra.

I fält

Om du står vid en häll där både kalksten och dolomitbergart verkar förekomma, följ övergången mellan dem i stället för att bara jämföra färgen. Lägg märke till om kornstorleken förändras och om samma sedimentära lager går att följa genom båda bergarterna. Om skillnaden fortfarande är oklar behövs ofta mineralogisk analys.

En syrareaktion måste bedömas tillsammans med kornstorlek, eventuell pulverisering och förekomst av kalcit. Att ett prov reagerar svagt räcker inte för att kalla det dolomitbergart.

Dolomit är namnet på ett mineral men används också om bergarten som domineras av det. Samma mineral kan dominera i dolomitmarmor, som har omkristalliserats under metamorfos. Mineral, sedimentär bergart och metamorf bergart behöver därför hållas isär.

Kalksten eller dolomitmarmor?

Kalksten kan se mycket lik ut, men där dominerar vanligen kalcit. En kristallin dolomitrik bergart kan också vara dolomitmarmor. Färg och kristallglans avgör varken vilket karbonatmineral som dominerar eller om bergarten har omvandlats metamorfiskt.

Kalksten: Liknande karbonatbergart men kalcitdominerad.

Marmor: Metamorf karbonatbergart; kan vara dolomitrik.

Dolomit och dolomitmarmor i Sverige

SGU beskriver att bergarten dolomit har brutits i Långban. Ekeberg och Glanshammar i Närke är däremot exempel på dolomitmarmor. Det senare exemplet gäller en metamorf bergart och ska inte användas som exempel på vanlig sedimentär dolomitbergart.

Många dolomitbergarter har bildats genom dolomitisering. Då har magnesiumrika lösningar reagerat med ett äldre kalkrikt sediment eller en redan bildad kalksten, så att en del av kalciten har ersatts av mineralet dolomit.

Omvandlingen kan vara ojämn. Ett lager kan vara starkt dolomitiserat i en del och fortfarande kalcitrikt i en annan. Därför kan den geologiska övergången mellan kalksten och dolomitbergart vara gradvis även om vi använder olika namn på bergarterna.

Dolomit är huvudmineralet, men kalcit, kvarts, lermineral och andra mineral kan också förekomma. För att förstå bergarten är det därför bättre att kombinera kornstorlek, struktur och geologiskt läge än att utgå från färgen.

Dolomitbergart är vanlig i äldre kalkrika sedimentmiljöer. En sådan miljö kan ha varit en karbonatplattform – ett grunt havsområde där stora mängder kalkrikt sediment kunde bildas och samlas. Bergarten kan senare också metamorfoseras och övergå i dolomitrik marmor.