Breccia

Det tydligaste kännetecknet är de kantiga bergartsfragmenten. Geologer kallar sådana fragment klaster. De kan vara millimeterstora eller mycket större och kan bestå av en enda bergart eller flera olika.

Mellan fragmenten finns ofta en finare mellanmassa, matrix, eller mineraliskt cement som har bildats senare. De kantiga formerna skiljer breccia från konglomerat, där de större fragmenten normalt är rundade.

I fält

Det första du kan titta efter är om de större fragmenten verkligen är kantiga. Om breccian sitter kvar i hällen är nästa fråga var den ligger: följer den en spricka eller förkastningszon, ligger den som ett lager eller hör den ihop med vulkaniska bergarter? Det hjälper till att förstå hur breccian kan ha bildats. Ett löst block kan ofta visa att stenen är breccierad men inte säkert vilken process som skapade den.

Breccia är ett strukturellt namn: samma utseende kan uppstå genom tektonik, vulkanism, sedimentation, hydrotermal aktivitet eller impakt.

Breccia är inte ett genetiskt facit

I svensk berggrundskartering används brecciering som en viktig strukturterm, bland annat i tektoniska zoner. Men samma ord kan också förekomma i vulkaniska och sedimentära sammanhang.

Jämförelsen med konglomerat är användbar i fält: konglomerat domineras av rundade klaster, breccia av kantiga. Däremot kan man inte läsa ut exempelvis ”förkastningsbreccia” enbart ur kantigheten – den geologiska miljön måste stödja tolkningen.

Konglomerat: Har rundade i stället för huvudsakligen kantiga klaster.

Mylonit: Deformationsbergart, men bildad under mer plastisk deformation.

SGU beskriver tektoniska breccior med koppling till mineralisering vid Grängsbo. Sambandet gäller den dokumenterade miljön; det innebär inte att breccior i allmänhet innehåller malm.

Breccia kan bildas när berg krossas i en förkastningszon, när vulkaniskt material fragmenteras, vid ras och sedimentation, genom explosiv hydrotermal aktivitet eller vid ett meteoritnedslag. Dessa miljöer kan ge liknande fragmentstrukturer men helt olika geologiska berättelser.

Det är därför bättre att fråga *vilken typ av breccia?* än att stanna vid själva namnet. Kontakt mot omgivande berg, orientering, mineralfyllnad och relation till förkastningar, gångar eller vulkaniska lager kan ge ledtrådar till processen.

Flera vägar till kantiga fragment

I en tektonisk breccia har berget brutits sönder genom spröd deformation, till exempel längs en förkastning. I en vulkanisk breccia hör fragmenten i stället samman med vulkaniska processer. Sedimentära breccior bildas genom sedimentära processer och ska inte likställas med en krosszon.

Hydrotermala breccior hör samman med sprickbildning och flöde av varma vätskor. Mineral kan avsättas i sådana miljöer, men breccia är inget fyndlöfte. Fragmenten visar inte ensamma vilken av processerna som har verkat.

Fragmenten och materialet mellan dem

Mineralen beror på vilka bergarter fragmenten kommer från och vad som finns mellan dem. Det finare materialet kallas matrix. Cement kan binda ihop fragmenten. Därför finns ingen mineralblandning som gäller för alla breccior.